Jag fann det oerhört roligt att jag bara gick in och skrev ett inlägg som alla andra, sådär ett halvår efter att jag skrev senast! Men det var det ju tydligen ingen annan som gjorde så strunt samma, jag hatar er :@

Anywho, anledningen till att jag skriver just nu, är väl en gnutta undanflykt och en mindre gnutta uttråkning. Vad är det jag undanflyr!? Min B-uppsats. Sista sakerna att göra, och jag skjuter upp det ungefär 15 minuter till för att sedan ta tag i det en sväng och göra varenda mening till en glädje som bara går att hitta hos hannibal efter en munsbit. Men det här bryr ni ju såklart er inte om… ni vill ju bara veta

Vad i hela världen är det som ligger under din säng anton!?

Det ska jag allt berätta för er. Det är allt en livrädd kinesisk nakenhund som ligger under min säng. Jag skulle nämligen gått ut med den för ungefär 40minuter sedan, men det är ju helt ofantligt omöjligt eftersom jag inte får ut den från sängen.

tramshund!

Igår så åt jag en mycket bra frukost, en av de bästa för att vara helt ärlig. Och nu ställer ni alla självfallet frågan ”vad i hela världen var det som skiljde denna specifika frukost från samtliga andra frukostar man i normala tråkiga fall brukar unna sig?”. Och det finns faktiskt, som ni nu nog förstår, en ganska liten men ack så viktig skillnad. Med liten, i detta fall, så pratar jag enbart om skillnadens fysiska storlek, ty dess emotionella och spirituella skillnad från den normala frukosten är gigantisk.

Jag åt, till frukost, inget mindre än…. Fiskpaj!

Tro det eller ej men jag fick faktiskt i jul klapp av min fasansfullt trevlige flickvän bland annat en sprojtans äkta fiskpaj, bakad efter mitt egna recept! Vill ni också äta en extraordinär frukost? Såhär går man tillväga för att baka din egna fiskpaj:

• Njut

Alltså, sjuuuuuuuukt vad jag inte hinner skriva här ni. Men det är så som det ska vara, en sommar som denna. Jag är oerhört aktiv faktiskt, gör alltid fina saker med fina människor. Självfallet så medför ju även alla dessa aktiva dagar att jag får ta del av en stor mängd äventyr! Något som jag kanske kommer skriva om någon dag är till exempel historien om hur jag och survival-oskar nästan kantrade med en segelbåt, ute på det stormiga havet!

Hur som beror även min inaktivitet här på internet på att jag smått tappat suget för att blogga osv. Detta beror till viss del på att jag inte känner att jag får ner något roligt när jag skriver, och då blir det ju lätt tråkigt! Och vem vill läsa en tråkig blogg? Haha, logiken är slående. Så därför tar jag lite paus från allt detta, så kanske jag någon gång framöver får tillbaka glöden!

Läste en ganska intressant sak i tidningen ”extra östergötland” idag när jag satt på tåget. Det är ganska allmänt känt att man kan få dålig rygg ifall man sitter mycket vid dator/tv. Men tydligen visar ny forskning på att man, varje timme stillasittande, ökar risken för ryggbesvär med hela 8%! Detta medför att jag nu har sisådär en 7803848571% större risk att få ryggbesvär, otur!

Jag skulle vilja lyssna på Emil Jensen just nu, på riktigt och inte bara med en massa reklam på spotify. Men nu går det ju faktiskt inte att få allt här i världen, så som kompensation ska jag snabbt sammanfatta det pågående projekt jag har, sådär i livet osv.

Jag håller på och lär mig, för att så småningom fullända, Neurolingvistisk programmering. Det är spännande och väldigt insiktsgivande. En rolig sak jag kommit att inse är det faktum att jag pysslat med det här, genom att själv rent rationellt efter många timmars funderande på bussar insett hur människor fungerar, till väldigt stor del. Det sparar mig en stor mängd tid då jag med andra ord redan är van att lägga om tankebanor och värderingar, för att inte tala om inställning, som kanske är det viktigaste i våra liv.

Okej, här kommer några snabba sammanfattningar i enstaka ord, utslängda för att återskapa ordning på det öppna media vi kallar internet.

Huvudstad, föreläsning, mästerlig, David, mästare, cornelia, mästarinna, fniss, flytt, städa, Gusum, föräldrar, mat, pendling, mösspåtagning, vänner, awesome och till sist: framtiden.

Efter att ha fått det överstökat går jag nu vidare till ack så mycket viktigare saker. De som bor i ungefär samma område som mig, har förmodligen haft ungefär samma väder som mig. Detta resulterar i att de kanske insett vad det var för underbart med just idag. En magisk dag som bara kommer en dag om året, och 2010 var den dagen idag. Det har idag varit dagen då stråhatten för första gången burits på allvar. Som ni förstår bör detta firas av alla, men det gör det inte. Får räcka med att jag för alltid kommer minnas den som dagen då sommaren tog start på allvar!

Okej, här kommer några snabba sammanfattningar i enstaka ord, utslängda för att återskapa ordning på det öppna media vi kallar internet.

Huvudstad, föreläsning, mästerlig, David, mästare, cornelia, mästarinna, fniss, flytt, städa, Gusum, föräldrar, mat, pendling, mösspåtagning, vänner, awesome och till sist: framtiden.

Jag finner det oerhört tråkigt att jag inte funnit tid för att skriva en hel del här. Skyller dock mitt icke så aktiva uppdaterande på att jag flyttat hem till Gusum(!) igen, och därför har/har haft fullt upp med det. För att inte tala om förberedelserna inför talarjobbet i torsdags. Men ska försöka skriva lite om allting någon dag snart, för jag är så säker på att alla sitter som på nålar inför vad som komma skall, fniss :3

Inatt drömde jag att någon tog det sista dasspappret jag har på toan. Det är nämligen så att jag flyttar i helgen, och ransonerar den sista rullen för att den ska räcka hela vägen fram! Så med smärre ångest vaknade jag för att inse att, ”phew, jag slipper använda löv”, det var en bra morgon.

För övrigt kommer jag om ett dygn ha genomfört min första ”professionella” föreläsning, jag är smått trött av förberedelserna och skulle helst ha haft ytterligare två dagar på mig, men inte katten har jag någon tidsmaskin inte. Man får se det från den ljusa sidan, jag kommer ju faktiskt ha en högre timlön än majoriteten av alla andra människor här i världen faktiskt någonsin kommer ha, sweet. Och det bästa är, att det här, det här är bara början.

Ni kanske har sett filmen ”the perfect storm”, eller i vilket fall hört talas om den? Hur som så gjorde jag i vilket fall just ”the perfect ägg!” till frukost. Jag skojar så klart inte, det gör jag aldrig! Det var ett av min mors titanägg som hon brukar köpa. Det är nämligen så att de skulle kunna vara från titaner istället för kycklingar eftersom de är så stora. Självfallet innehöll det även 2 gulor, som alla mästerliga ägg ska göra! Mm… tänk er det efter en perfekt stekning :3

Så! När vi senast slutade, för sådär en jättelänge sedan, hade vår hjälte just nått sin slutliga destination och skulle snart möta juryn för sin dom… eller skulle han? Nu fortsätter sagan, här är Anton Ananaspajen Emanuelsson Awesome Vretander sökte till idol 2010. (del 3 av 2)

”Nu måste jag tagga! Snart är det dags” tänkte jag. Men så blev det ju inte. Jag märkte snart att det var ungefär 350 stycken personer som skulle ställa sig inför personerna med makt att förändra vår framtid innan det skulle bli min tur. ”det kanske går snabbt! Snart är det dags” tänkte jag. Men så blev det ju inte. Jag märkte snart att det inte gick snabbt någonstans, de klarade kanske 100personer i timmen lite styvt. ”det kommer nog ta ett tag det här! Får sätta mig ett tag” tänkte jag. Och så blev det. I ungefär tre timmar väntade vi, men det var ganska underhållande dock. Så vad gör det om 100år?!

Något jag satt och funderade på där, för tid att fundera hade jag allt, var att människorna runt mig säkert trodde att jag var duktig på att sjunga. Vilket var ganska roligt, för de har ju faktiskt inte en aning om att jag saknar den förmågan! Fnissandes för mig själv begrundade jag detta faktum. Men för att det inte ska bli ett fjärde avsnitt i denna historia på två delar behöver jag vara något mindre deskriptiv, antar jag!

Så nu stod jag där! Äntligen. Det jag väntat på hela dagen, det jag köat och väntat på i tio timmar, det jag skulle färdats i bil för i 6, det jag hoppade över en god natts sömn och skjutit upp möten för att kunna delta i. Nu stod jag framför juryn. Men vad an detta!? En rädsla kryper sig på mig, min tunga låser sig? Ska jag drabbas av scenskräck för första gången i mitt liv på denna stora dag, då mitt liv skulle förändras? ”ta dig i kragen pojkvasker!” tänkte jag. Och det gjorde jag. Och ut ur min hals börjar ljuva toner flyta. The ultimate showdown gjorde sitt, helt enkelt. Och för er som inte vet vad det är för låt, det är dags att se den! http://www.youtube.com/watch?v=4WgT9gy4zQA

”Det var roligt, men inte tillräckligt roligt… det roligaste här är din tröja!”

Min tröja vann över min sång. Bittert. Nej! Haha, inte bittert alls! När jag gick ut därifrån och mötte de som stod i kö efter mig, frågade de ”hur gick det?” med ett leende på läpparna och tecknet för seger på fingrarna svarade jag kyligt ”som väntat. Lycka till!” Efter detta åkte vi snart hem, efter en promenad i regnet, och ytterliggare 5 timmar senare fick jag äntligen sova.

När vi senast såg vår hjälte var han på väg mot starten av ännu ett storslaget äventyr! Han skulle snart nå sin kusin där allas fokus riktades mot stockholm, och den idoluttagning som där ägde rum! Nu fortsätter sagan, här är Anton Ananaspajen Emanuelsson Awesome Vretander sökte till idol 2010. (del 2 av 2)

Väl hos min kusin hoppade vi snart in i bilen och gav oss, den muntra skaran som vi var, iväg mot den kungliga Hufvudstaden och allt vad det innebar! Jag pratade febrilt hela vägen, universum var med andra ord i balans, och vi anlände till Stockholm vid ungefär halv 6 på morgonen. Snabbt som katten tog vi oss till plattan, där droghandel för en gångs skull inte ägde rum, och ställde oss kvickt i kön för att få en så bra plats som möjligt. Oj, sa jag kön? Jag menade ju så klart BLAND ALLA HUNDRATALS MÄNNISKOR SOM REDAN VAR DÄR! Det var då vår väntan tog sin start. Efter ungefär en halvtimme skiljdes även jag och min kusin ifrån resten av vårt sällskap, vi var nu utelämnade åt vårt eget öde!

Tiden gick och vi fann underhållning genom att tänka på ett föremål, som den andre sedan skulle gissa sig fram till vad det var för något. Timmarna gick, klockan blev 8, sedan 9, och vi hade snart betat av de flesta föremål som finns mellan himmel och jord. Klockan 10 skulle dörrarna slå upp till det paradis av värme och stolar som vi under den kyliga och tunga väntan byggt upp våra fantasier om. Till råga på allt var jag även vid det här laget nykter, och det som hade verkat som en så god idé enbart ett fåtal timmar tidigare kändes nu inte fullt så tilltalande efter 4 timmar av köande. Men vi höll modet uppe och klockan slog 10!

”Yey, nu kommer vi snart in” tänkte jag lyckligt. Nej. Det gjorde vi inte. Det dröjde ytterligare 2 och en halv timme innan vi äntligen fick känna värmen, vi gick in genom portarna och upp för spiraltrappan, med drömmar om allt magiskt vi kunde tänkas finna ovanför denna magiska avsats. Där, där såg vi det äntligen… eller nej… det var visst ännu mer kö :@ tamtamtam, halvtimme till och sedan fick vi slutligen våra registreringspapper! Ännu ett hinder var övervunnet! Och det tog enbart 7 solida timmar av köande! Livet lekte och jag kände hur hoppet tilltog. Jag var nu: deltagare nr42496!

I min vardag uppstår det titt som tätt äventyr av olika slag och storlek. I den gångna helgen fick jag chansen att genomföra ett enormt sådant, och som sig bör för en 19åring i slutet av sina tonår, då man bör göra allt sådant man egentligen inte borde, fångade jag stunden och slängde mig ut bland ovisheterna! Det här är berättelsen om hur jag, Anton Ananaspajen Emanuelsson Awesome Vretander, sökte till idol 2010. (del 1 av 2)

Fredagen led mot sitt slut och klockan var strax innan 6 på kvällen medans jag satt på pendeltåget på väg mot mitt föräldrahem i Gusum, där drömmar föds. Till det ihärdiga dunkandet från spåren somnade jag snabbt och vaknade åter igen upp när tåget saktade in för slutstationen, norrköping resecentrum. Jag märker då att min bror Alfred konstaterar att det är i norrköping allt händer denna kväll och att jag självfallet inte får missa dessa spännande saker! Ett samtal senare och min mor vet att min hemkomst är uppskjuten till nattbussen, smått besviken accepterar min överseende moder denna nya information och önskar mig lycka till inför kvällen!

Förtäringen av alkoholhaltiga drycker tog snart sin början och kvällen förflöt utan tråkigheter och med en hel del intressanta händelser och möten. Runt midnatt fick jag ett samtal från min käre kusin, Jonnyboy Södling, samtalet utspelade sig ungefär såhär:

-Okej, syns då!

Ett sms senare och min mor fick reda på att jag inte alls kommer hem, det skulle allt dröja lite till. Istället för att hoppa av bussen i gusum, fortsatte jag färden vidare mot valdemarsvik där min kusins lägenhet var nästa hållplats.

Har varit relativt upptagen den senaste tiden, därav min ack så tydliga frånvaro. Men räds icke. Internet är nu åter i balans och ännu ett avsnitt av ananaspajen är här!

VALBORG! Jag var med Robin och mina övriga glada vänner :3 Jag anser att när detta är konstaterat behöver jag faktiskt inte ens nämna att det var oerhört roligt. Något sammanflätat med detta firande som jag dock tänkt skriva lite om är matbutiken willys! Det var butiken jag, efter mycket fundering, valde att inhandla min frukost dagen efter alla roligheter ute i skogen. När jag kom dit vid en kvart i elva på proletariatets dag fick jag dock ett smärre bakslag! De hade stängt fram till elva på grund av inventering ;OOOO

Det var inte bara jag som blivit vilseledd att ta mig dit så ”tidigt” på dagen. Det var en strid ström av besvikna kunder som alla till en början trodde det var dörrarna som gått sönder, teknik är en tramsig sak! Några var till och med väldigt roliga, de tog sin kundvagn och började den ungefär 7 meter långa promenad man då är ifrån dörren. Men istället för att stanna när dörren inte öppnas, så strosade de glatt in med vagnen rakt på dörren. När detta inte fungerade, tog de helt enkelt några decimeter sats och provade ännu en gång! Och en gång till. Alla vet väl att dörrar öppnas om man bankar tillräckligt länge?! Underhållen, det var jag i vilket fall den kvart jag väntade. Sällskap av några vänner fick jag med, trevligt!

Väl i kassan då jag betalade min drickyoghurt frågade jag kassörskan hur lång tid det tar att inventera alla varor. Det visade sig att de hållit på sedan 6 på morgonen! Tänka sig, inte världens roligaste sysselsättning kan jag känna. För att bedriva ytterligare forskning inom ämnet frågade jag igår även kassörskan på willys i ikanohuset, vid ikea ni vet, hur lång tid det tar för dem att inventera sin fina butik. Det visade sig, hör och häpna, att det tar dem ungefär 9timmar! Jag inser nu att det finns väldigt mycket om matbutiker jag inte känner till.

Sedan har jag skrivit en tenta också! I söndags satt jag och min fina vän Arvid faltiskt ända till halv 12 på natten och plitade. Tänk vilket altruistiskt beteende gentemot resterande medlemmar av gruppen. Sedan åkte jag hem och sov en smula för att därefter stiga upp vid 6 och direkt köra igång med arbetet igen! Detta kan ju låta smått påfrestande kan man kanske tycka, men inte då! Ibland kollade vi nämligen på världens bästa minihest också.