ananaspajen

Alltså, inga normala människor äter is! Det är fel ur alla synvinklar. Och av någon outgrundlig anledning blev jag övertalad att göra det. Så ovetande om alla hemskheter som väntade mig fyllde jag ett glas med några isbitar och satte dit en sked. Ja, det ska tydligen ätas med sked! Sen när jag satt där, och skulle ta den första biten, var det något som tog emot inom mig. Alla mina sinnen sa att ”det här är fel, man ska inte äta is”. En känsla starkare än jag känt på väldigt länge växte inom mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen (jag skojar inte, helt skevt var det!). Snabbt ställde jag bort det förbenade glaset och kollade mot det med avsky i blicken. 

Sen slår det mig… ”tänker jag låta ett glas med is besegra mig?” Detta var ju självfallet en omöjlighet! Jag, kungen av kurage, kunde ju inte bli besegrad av en simpel bit fryst vatten! Medans jag repeterade mitt inre mantra tog jag en av isbitarna och fast hjärtat sa ifrån stoppade jag den i munnen. Och helt ärligt, vad är det för kul med att äta is? Det är inte gott, det är kallt, det är svårt att äta och min tunga känns konstig nu… bahh!

För övrigt var jag och David ute på Oldschool äventyr, han hade kamera, och jag hade mig själv ^^ Vi började lite lätt med att besöka våra vanliga chillegrill platser och promenera runt. Jag gick balansgång på vägräcket och på brokanten. Det första stora äventyret inträffade när vi var vid ”ärkaninerindie?”bänken. Vi upptäckte att en hel del träd hade blivigt borttagna och en stig som ledde till ladan bredvid. Det fanns en såndära bro som leder upp till övervåningen på ladan (vi var med andra ord uppe på en kulle typ). Den är byggd av plankor och är kanske 5-6 meter upp i luften. Alla plankor är typ, ruttna och murkna och hålls upp av en stomme som går under bron. Eftersom jag tänkte ”det kan bli en kul bild”, och för att jag kallas Anton ”faran” Emanuelsson började jag sakta men säkert balansera mig ut på den! Jag la mig ner i en äkta chillarposition och känner hur jag nästan ramlar åt sidan. Återfår balansen, och överlever (H)

Vi går vidare och upptäcker en stig, vi följer den så vi kan komma till ”vä(rld/g)ens ände” och helt blötsligt var vi vid vad vi trodde var en sjö! O.o både jag och David har bott i Gusum i ca 19år och så hittar vi en sjö! Vart har den varit hela våra liv? Vi närmar oss och inser till slut att det är en bred del av Gusumsån vi har framför oss. Phew, turligt! Stigen tog slut och vi gick till ett fält i närheten. ”här luktar det gödsel” konstaterade vi. Som den fotomänniska jag är inser jag att det är ett stort och platt fält, det skulle ju se roligt ut om jag stod själv mitt på! :D Glad ber jag David vänta och traskar ut mot mitten. En bra bit ut på fältet känner jag att det luktar mer… hum, vad är det här? Jag kollar ner mot mina fötter och inser till min stora fasa… ”DAVID, DET ÄR BAJS ÖVERALLT!” whaaa! Fältet är nygödslat! Och där står jag med mina fortfaranderelativtvita converse! Oturligt, tänkte jag. Men som tur är så är det någon konstig sörja som har stelnat så mina skor överlevde denna hemska upplevelse utan några fläckar eller illaluktande skavanker. 

Resan hem därifrån var lugn och inkluderade från min sida mest dåliga ordvitsar och felaktiga baklängesord. Hur som kom vi fram till att ”trottoar” helt klart är ett av de bättre orden. Man kan ha en hel massa roligt med det som att tex säga ”rototar” och låtsas att det är baklänges. Och ja, detta var några få av de äventyr som har utgjort min dag. Jag hoppas ni inte tycker att det var allt för tråkigt med såhär mycket text :P