ananaspajen

Ibland säger en person att ”nu kommer du aldrig höra från mig igen.”, ofta så vill de inget annat än prata mer, ibland inte. Igår ville jag inte prata mer. Men så inträffade en smått magisk händelse, och eftersom nöden inte har någon lag går jag nu ifrån mitt ”jagskriverinteinnanmåndag” grojs.

Min frukost denna arla morgon bestod av inget mindre en den bästa omeletten jag någonsin skapat. Den var så god, vacker och perfekt att jag gick så långt att dukningen jag valde var den bästa dukningen man kan ha, den enda värd nog att befatta sig med denna proteinfyllda skapelse. Sked och djup tallrik. Detta enda sätt att äta en bra omelett på, en omelett garnerad med majs och bullmammans bullar, som jag sparad frysta sedan den magiska dagen under studentveckan då jag la vantarna på dem, till efterrätt. Det här, mina vänner, var en underbar frukost.