ananaspajen

Har ni någon gång förundrats över den kapacitet våra hjärnor faktiskt har? Idag har jag lyckats med den bedriften 2 gånger. Det bör även tilläggas att båda dessa enskillda händelser är sömnrelaterade. Men det kommer ju iof framgå när jag förtäljt det jag planerat :D

Det första spännande fenomenet är drömmar! Oturligt nog är det högst sällan jag faktiskt minns vad jag drömt om. Jag har med andra ord ännu mindre produktiv sömn än många andra, otur tänker jag! Men hur som, den lilla sömn jag genomgick inatt (gick och la mig vid 6 imorse och var tvungen att gå upp ganska tidigt för att åka till lkpg och göra köttbullar, dagens sanning) skedde på en soffa! Men i mina drömmar flög jag långt ifrån norrköping, de tog mig enda till min lägenhet faktiskt! Drömmen i sig var kanske inte så intressant, den gick ut på att jag fått en inneboende som jag inte trodde skulle bo där mer än några dagar. Men hon bestämde sig för att så inte var fallet, hon skulle bestämt bo där några månader. Som om inte det var nog tog hon mitt rum också, eftersom jag hade inrett det så sterilt... Det var dock inte det som var det jobbiga, det jobbiga låg i att hon var så väldans dålig på att argumentera, haha! var nästan sur när jag vaknade bara för att hon hade agerat så korkat ^^ I vilket fall, det jag vill komma fram till är att jag finner det så oerhört coolt att hjärnan är kreativ nog för att skapa alla dessa drömmar! och då kan man ställa sig frågan hur skapas drömmarna i sig, vad bestämer vad de ska innefatta? Den psykodynamiska förklaringen anser jag vara vettig, men eftersom alla ska få klura lite själva tänker jag inte berätta vad den säger :3

nästa företeelse, som jag nog faktiskt finner ännu mer fascinerande än den föregående, handlar om det tillståndet man kan hamna i som befinner sig mellan vakenhet och full sömn :D Jag satt igår och lyssnade på Winnerbäck (som funkar förvånansvärt bra när det är mycket snö ute O.o) när jag åkte buss. Trött som jag var somnande jag nästan! När jag befinner mig i mellanläget tar en konversation med en påhittad människa sin början, det är med andra ord nästan som en dröm. Det riktigt coola är att den jag pratar med, använder sig nästan enbart av texten som sjungs just då, och min hjärna ger det ett sammanhang i diskussionen! Sen när jag kommer upp ur detta transaktiga stadie inser jag allt det här, och står (eller ja, sitter) ännu en gång lamslagen. Det som händer är alltså att min hjärna undermedvetet skapar en konversation med låttexter som man mer eller mindre kan, och förbereder vad som ska sägas så att texterna passar in och kan sägas exakt när de sjungs i musiken jag lyssnar på :D Nu blev det ju lite otydligt där kanske, men det jag vill komma fram till är följande: respekt till hjärnan. 

(som ni kanske märkt så är det olika tempus i de olika styckena, jag får be om ursäkt för detta, men jag skyller faktiskt på min lillasyster. När jag började skriva igår så avbröt hon mig och sa att jag var tvungen att natta henne, vilket slutade med att hon läste lite ur barnbibeln för mig och jag ställde mer eller mindre existentiella frågor till henne (min 8åriga syster är tydligen troende (både på gud och tomten), vad kul för henne :D) följt av att jag mer eller mindre somnade i hennes säng ^^ Så jag skrev klart inlägget idag, måndag :D enjoy)

fiskfiskfiskfiskfisk