”Ingenting består.”
Bussköveckan är nu slut och den var intressant, som alla andra veckor! Idag var dock mindre rolig… Kemi B är inte ett höjdarämne, skulle nog till och med våga säga att det är det värsta jag gjort i hela mitt liv :D behövs sådant med som tur är. Hade i vilket fall som helst prov på det, och skulle inte bli förvånad om jag hade fel på varje fråga, men gissar på att jag hamnar mellan g och vg, men lite spännande är det allt! :D
Förut åt jag chokladpudding och glass, det var gott. Mat är gott. God natt.
Och jag önskar att vi kände likadan
hur har han det idag?”Oroa dig inte för att ingen känner dig; försök att vara någon värd att känna.”
Skolveckan närmar sig sitt slut och det gör även mycket annat. Till exempel det äpple jag sitter och knaprar på. Men eftersom det är slutet av veckan, så ska jag även döpa den. Och just denna vecka får faktiskt namnet ”bussköveckan”! Och det på grund av vad namnet antyder, mina bussar har hamnat i kö. Nästan varje dag har jag suttit 20-40 minuter i kö typ, av olika anledningar. Ombyggnad, bussbränder och sådana triviala saker :P haha! Det är inte jättekul utan musik om jag ska vara ärlig… på tal om musik, här kommer ju almedal – ett oskrivet brev! Vad glad jag blir, bra låt det där.
Dagens minus går till att jag inte kan öppna munnen utan att mina läppar går sönder, det är mindre kul! Men det gör inte så mycket, tänk på barnen i ryssland som inte har läppar! Dem är det synd om.. och såna med tre ögon och två näsor O.O.O
Men visst var det vackert när vi härjade…
”Världen är för rund för att man ska kunna sitta i ett hörn och sura”
Idag var en dag fylld av intressanta händelser. Eller några sådana i vilket fall! Först och främst hade jag engelska, engelska är kul. Sen jobbade jag projekt och kemi när de andra hade matte e (jag är leet nog att hoppa den kursen), det var mindre roligt! :D på lunchen fick vi semlor(!) och jag åt en lagom mängd. 2 stycken åt jag var av den ena förtärdes i en munfull. Jag kom på att det här faktiskt är mitt sista skolår så är det är även sista gången jag får gratis semlor! O.o så därför var jag tvungen att prova att äta hela på en gång (jag är ju trotts allt funnybunny mästare). Det gick rätt bra, allt fick plats förutom lite grädde, den åt mina fingrar upp. Jag är nöjd med mig själv ^^
Sedan bar det av till Linköping och studiegrojssak! Det var intressant och lund verkar vara ett fint ställe, otur också att Chalmers inte har något annat än ingenjörsgrejer… Jag hittade även något jag kan tänka mig plugga till sen nån gång. Beteendevetenskapligt program och sen dra in lite retorikkurser! Borde bli kalas :3 Men får se hur det blir med det.
Den sista intressanta företeelsen jag ska förtälja om var när jag nästan dog. Jag skulle hålla upp bussdörren men det visade sig att det inte var en vanlig sådan, det var en mördardörr! Den svängde inte upp igen utan fortsatte stängas, så jag blev olyckligt klämd i dörren! Av ren förvåning hävde jag ur mig ”hopp, ska jag sitta här eller?” så öppnades den som tur var igen. Det känns som att jag inte hanterar pressade (höhö) situationer så bra…
"Lovord vunna genom gräl är värdelösa."
Lovet är näst intill över och jag måste säga att det har varit ack så givande. Eller okej, kanske inte! Men jag har ändå gjort mycket som var tvungen att bli gjort. Jag har även hunnit göra en hel massa roliga saker med mina fina vänner. Så om jag skulle likna det här lovet med något, så skulle det vara skolämnet hemkunskap. Har med skolan att göra men är fruktansvärt roligt, och så får man äta mat. Det är bra för mat är gott! Jag har dock inte lagat mycket mat själv på lovet… men väljer att kalla det ”hemkunskapslov” i vilket fall! :D
Imorgon är det generalrepetition för Projektarbetet, det är ju underbart. Ska bli riktigt roligt och det är nog mycket på grund av det som jag faktiskt inte tycker det är jättejobbigt att köra igång med skolan igen… det är ju faktiskt ganska skoj att vara där, om man räknar bort alla skolämnen osv! ^^
Ödets nycker?
Idag så tänkte jag skriva lite om en ganska intressant sak jag funderat över ett tag. Ibland ser jag en person och tänker ”den där skulle jag vilja lära känna”. Till exempel en väns vän eller bara någon randomperson. Inom en inte allt för avlägsen tid efter detta så har jag på något vis träffat dessa personer inom olika sammanhang. Det jag finner underligt är alltså att en person som man inte vet sig ha några kopplingar eller dylikt till, alltså att man inte har gemensamma vänner och sådant, ändå har en tendens att dyka upp i ens liv. Hur kommer det här sig? Det har i vilket fall hänt mig ett antal gånger och jag tycker alltid att det är lika roligt :D
Man brukar ju i och för sig säga att man är max 6 personer ifrån varje människa, så det kanske inte är så konstigt. Men det känns ändå som att det är för mycket sammanträffande för att kunna vara därför. Så vad är det då som gör att detta fenomen uppkommer, är det ödet, och i så fall, finns det ett öde? Ja ni, mina vänner, frågorna är många och svaren är få! Nu har jag inte tid att skriva ner vad jag tror, det skulle ta för lång tid och ingen skulle orka läsa, en annan gång kanske! Ha en trevlig lördag alla ^^
"Ursäkta, du står på mina drömmar."
Gårdags kvällen spenderades med mina kära 91:vänner. Jag gillar att umgås med dem, inte bara för att jag är äldst då, utan för att de faktiskt är väldigt snälla och trevliga! Bio blev aktiviteten vi skulle utföra (utför man en bio?) och jag kom in till Norrköping hela 15 minuter innan bion visades. Det är ju underbart hur livet är timat ibland!
Filmen vi såg var ” Bedtime stories” och den är faktiskt underhållande! Den var sådär underbart mysig som barn tycker om. Och barn är ju något vi alla vill vara! Fastän den var ganska förutsägbar så gav den mig en känsla som jag inte känt på väldigt länge, en känsla jag saknat. Jag blev helt ärligt förvånad över att jag gillade den, eftersom det inte är den typen av film jag brukar kolla på, men det blev ju en positiv överraskning!
Efter filmen missade vi bussen med en hel minut! Men eftersom vi alla är från betongen (och jag är lite mer betong än de andra) så hängde vi på Chickenkebab istället. Det var betongigt. Framåt natten drog vi vidare till Elias där Robin spelade old school Zelda och jag var snart tvungen att dra mig för att inte missa bussen. Nämnde jag att jag pluggade några timmar på dagen? Nej? Jag pluggade några timmar på dagen.
Med båda fötterna på jorden kommer man inte långt.
Mitt underbara sportlov har inte varit riktigt som mina genomsnittliga lov brukar. Jag har pluggat i tre dagar i sträck nu! Och jo, jag måste nog säga att jag är nöjd med att vara jag. Jag skulle nog till och med våga påstå att jag döper det här lovet till ”studielov” istället, så alla studiedagar får ju av den enkla anledningen härmed heta sportdagar, jag måste ju kompensera liksom. Anywho så har jag och min kära projektgrupp arbetat öronen av oss under dessa tre dagar. Vår film är nästan klar och det känns helt klart kalasbra, hoppas att många tvåor kommer och kollar på vad vi åstadkommit! Jag är i vilket fall jättestolt över oss för att vi lyckats, ”Nördarnas paradis” kommer bli en hit!
Men nog om skolan! Idag var jag och mina ack så käre och smått krulliga vän David på Hello saferide konsert! Jag minns för ganska exakt 1 år sedan, när jag var på Kent med min far och bror. Vi pratade om vilket band i hela världen man helst skulle velat se live. Tro det eller ej men jag svarade faktiskt just Hello saferide. Så därför var det med skuttande steg och med en melodi på mina läppar som jag tog mig hela långa vägen till Norrköping för att bevittna denna oerhörda händelse. Det finns ett ord som passar sådär väldigt bra in på Annika Norlin, Magisk. Jag förstår fortfarande inte hur hon kan vara så sjukt duktig, och tur är väl det. Det skulle säkerligen vara mycket tråkigare om jag förstod hur det kommer sig. Precis som när jag såg Säkert! så var det oerhört bra, jag är så glad för att jag äntligen fick se henne som Hello saferide.
Slutligen så vill jag återigen tacka glada busschaufförer, eftersom jag ännu en gång fick åka med gratis från Stora staden hela långa vägen till Den ack så lilla byn. Tack! (för övrigt så har det blivit sjukt vad dyrt med kollektivtrafik, 110 för ett dygnskort! Jag kommer ihåg på den gamla goda tiden då de kostade 70)
Du blir inte straffad för din vrede, du blir straffad av din vrede
Nu ska jag förtälja om nattens äventyr! Planen för kvällen var klar, jag och mina vänner skulle till cromwell dit en hel massa människor skulle för att fira några som fyllde år. Vi kom dit lagom tidigt, nästan vid 11. Jag lämnade in min jacka i garderoben och eftersom jag inte skulle köpa något så tänkte jag att det var vettigast att lämna plånboken och passet (jag är slö och har inte skaffat ordentligt leg) i den. Saken är den att jag hade mina, som oskar skulle säga, "kalasbyxor" på mig, och jag är övertygad om att de är gjorda för att tappa saker ur! Kvällen blev ack så trevlig med en massa vänner osv! Det var även första gången jag var på Cromewell, och jag tycker en sak som var väldigt roligt var de 50-60 åringarna som hängde i baren, det såg roligt ut! Man kan ju fråga sig vad som drev dem till att komma dit, jag slår till och gissar på någon ålderskris! Jag hoppas jag kommer få ålderskrisar, det verkar roligt. I vilket fall så var Cromewell ett helt okej ställe, lite mer "chill" än vad jag är van vid, och musiken var inte alltid kalas men helt okej dock! sen att det var korvfest tyckte jag var ganska roligt med. Men Hugo är dock helt klart bättre =)
Men framåt morgonen när vi skulle åka hem så uppstod det som gjorde att kvällen stack ut något mer från det vanliga. När jag lämnade in min bricka för att få min jacka så hittar de den inte! De hittade inte ens galgen med numret på min bricka. Ajdå, det var ju inte höjdarroligt tänkte jag! De bad mig vänta ett tag, vilket jag gjorde. Efter att ha kallat dit chefen eller något sånt så inser de att de har gett min jacka till en som gått hem tidigare på kvällen! Illa garderoben, illa. Men vi puttrade till söderköping där vi mötte den som fått min jacka, och han sa att han slängt den i norrköping. Otur! Sedan gick vi för att sova hos min underbare vän Johan.
Jag gick upp vid kvart över 8 imorse för att ta bussen hem, svärmorsdröm som jag är så lyckades jag charma bussföraren så jag fick åka gratis! Jag gillar snälla bussförare, de gör mig glad :) haha! Det finns en busschaufför som är jätteglad! Ohh, jag älskar honom! Han har kört sen jag gick i 7an, tyvärr så åker jag sällan när han jobbar. Men blir glad varje gång han kör :D i vilket fall så kom jag hem, och började ringa runt lite för att luska fram jackan osv. Mitt detektivarbete bar lite frukt och det visade sig att jackan inte var i norrköping, utan i söderköping. Woho! Win tänkte jag, tyvärr fanns inte plånboken i fickan, men passet var dock där. Tur i oturen! Plånboken hade blivigt slängd på vägen någonstans mellan norrköping och söderköping! Haha, en oj så underlig situation måste jag säga. Men men, jag har anmält den försvunnen osv. Nästa steg är att ringa Cromwell och se vad de säger, de borde ju ersätta eller något eftersom de faktiskt gav bort min jacka, haha!
Saker jag lärt mig av det här:
• Cromwell var trevligt och mer sittaochpratamednågotattdrickaihanden, vilket inte alltid är helt fel
• Lämna inte saker i jackan
• LITE INTE PÅ GARDEROBSKILLEN;O;O;O;O
• Ålderskriser är intressanta
• En del av rättsväsendet
• Glada busschaufförer är win
Saker jag förlorat:
• Min Baconplånbok! (sadface is sad)
• Halsduk
• Vantar (seriöst, de måste hata mig… haft dem hemma i typ en vecka sedan de var borta i några månader, och så rymmer de igen.. mina händer blir ledsna)
Detektiviga hälsningar
Anton14 februari, en början
För övrigt så har jag redan hunnit besegra mina yngre syskon i brottning, två gånger! och jag blöder bara på armen.. Det kommer uppenbarligen bli en bra dag.
så Hej och välkommna till ananaspajen, där realismen är ologisk(?)
