ananaspajen

Denna helg har jag hittills mestadels låtit barnet inom mig agera. Jag har fyllt dagarna med att sova på maten och nätterna med snörelaterade aktiviteter. Låt mig utveckla.

Det minnesvärda för mig de senaste dagarna började i torsdagskväll då jag fick besök. Som den spontana människa jag nästan är gick vi ut på obestämda nattliga äventyr i det snöklädda betonglandskap som för stunden är Skäggetorp. Endast ödet visste vart våra livsfyllda fötter skulle styra oss. Första anhalten visade sig bli ett gigantiskt snömassiv, flera meter högt! Alla av er kanske inte är medvetna om detta, men det råkar vara så att jag är kungen av konversationer. Låt oss säga som såhär att efter strapatserna vilka ägde rum ovanpå denna snöhöjd så är jag nu även kungen av kullen.

I våra tygskor, som vid det här laget bestod mer av is än tyg, promenerade vi vidare… Tills en uppenbarelse damp ned i mitt medvetande likt en citrusfrukt vilken just lossnat från sitt träd. Hela denna vinter har jag lite slött skrivit ”fisk” på alla plana ytor av snö jag stått och väntat bredvid. Nu helt plötsligt insåg jag att vi stod bredvid en ganska stor gräsmatta vilken hade ett helt orört lager av snö ovanpå sig. Jag hade nu en möjlighet att ta min besatthet till en helt ny nivå. Med ett jättesprång befann jag mig nu någon meter in på gräsmattan och började pulsa fram ett ungefär 10 meters ”f” i snön. Min trogne vapendragare var inte sen att följa mitt exempel och tog ett smått mästerligt skutt vilket resulterade i början av bokstaven ”i”. För att inte dra ut på det här allt för mycket, kan jag bara konstatera att man från mitt balkongfönster kan se ordet ”fisk” med stora bokstäver, och att jag sett randommänniskor stå och beundra denna smått magiska skapelse i efterhand.

På grund av trötthet från min sida, kommer jag nu göra en snabb sammanfattning av den stora regression jag genomförde natten mellan fredag och lördag. Sällskap vilka bejakar barnet inom sig, Valdemarsviks djupa urskog, mörkt som natten (det var natt), pulka, en enorm backe i form av grusväg, snö, det snyggaste och största flyg jag någonsin byggt, luftkonster som förvånat röde baronen, blåmärken och trasiga armbågar som skulle imponerat Survival-Oskar och en känsla av att vara tillfreds med tillvaron. Det var en underbar natt med flashbacks från barndomen.