ananaspajen

Jag är i Gusum, det är till och med smått lamt. Klockan är kvart över 2 och jag har spenderat en stor del av min vakna tid denna onsdag läsandes boken "Gränslöst arbete: Socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet". Vi kan nu då ganska smidigt dra slutsatsen att jag har haft det roligare. Men det går ju med lätthet säga att jag även haft det ganska så mycket tråkigare också självfallet! :D 

En stor fördel med att ha spenderat natten i gusum var dock morgonens smått ovanliga ritualer. Jag insåg att jag under de tre år jag valde att spendera på nyströmskaskolan (och allt vad det innebar) gick upp ungefär en timme tidigare än nödvändigt. Det här är en berättelse, om Cornelias morgonrutinder.

Under mina äventyrliga (haha jag var ofta en tråkis :3) år på gymnasiet i söderköping steg jag var morgon upp några minuter innan klockan slagit 6 för att konsumera en till och från stabil frukost. Sedan utförde jag mina bestyr för att kunna vara någorlunda proper under den tid då jag vistades i sällskap med andra människor på den offentliga plats vi kallar skolan. Klockan närmade sig snart den tid då min buss skulle bege sig från hållplatsen vid en sådär kvart över sju. Inte fullt så sällan som man kunnat hoppas fick jag springa för att hinna med det kollektiva resemedlet jag dagligen använde mig utav. Sedan bar det av mot ännu en ack så givande dag full av lärdom och erfarenheter(?).

Denna arla morgon var dock annorlunda. Intet ont anande vaknade jag ungefär vid 6 av den först ganska lugna musik som sedan utvecklar sig till ett hjärtlöst skri vilken Cornelia använder som larm på telefonen. Jag blev heller inte förvånad när hon som vanligt börjar snooza istället för att direkt hoppa upp ur sängen glad som en lärka. Hennes kamp mot sömnen fortsatte i ungefär 20 minuter av 5minutsintervaller bestående snoozning innan jag började ana oråd. Dock sa jag inget om saken då jag lovat oss båda att inte vara hennes mamma! När detta morgontrötta beteende fortsatte i ytterliggare en halvtimme kunde jag dock inte hålla band på mig själv och frågade med min ack så mjuka och inte alls trasiga morgonröst ifall hon inte borde gå upp snart. Hon sade dock ack så kärleksfullt med all den värme hon besitter på morgonen att det faktiskt inte var nödvändigt, hon skulle nog allt hinna till skolan i tid.

Vid det här laget hade även min mor, vilket då logiskt blir cornelias mormor då jag nu kan klassas som hennes mamma igen, frågat ifall vi inte borde börja röra oss uppåt mot frukostbordet. Det nya i-landsproblemet som består i snoozning fortsatte dock och vi var snart ensama i huset, med undantag av min lillebror som satt och kollade på tv utanför. Klockan tickade vidare och det var nu enbart tio minuter kvar innan bussen jag vanligtvis tog under min gymnasietid skulle ge sig av. Jag utbrister "Cornelia, du kommer aldrig hinna med bussen! vad ska dina projektvänner säga när du lämnar dem ensamma denna bedårande torsdagsmorgon? Du, deras vägledande stjärna över betlehem, deras oas i öknen, deras informationsdisk på IKEA. Det är ditt ansvar att hinna dit i tid!" Snopet fick jag till svar att hon inte orkade åka med den slöisbussen utan tänkte ta expressbussen istället. Smått ställd begrundade jag detta och insåg att det var ju faktiskt ganska klyfftigt.

Mellan tio och kvart över sju valde hon att gå upp. En dryg timme efter att jag brukade, och ungefär sammtidigt som bussen jag åkte lämnade gusum. Det var hela 8 minuter kvar tills hon skulle lämna huset för att bege sig mot hållplatsen, och hon hann utan problem. Intog en snabb frukost, borstade tänderna, lånade några fancy strumpor av mig och begav sig sedan ut i den friska morgonluften. Spännande att jag slösat bort mitt liv med att gå upp tidigt om mornarna... fisk också!

Jag sitter fast i gusum relativt ensam till klockan fem, ni får ha överseende med att det blev ett långt, långt inlägg :3