ananaspajen

Jag finner det oerhört tråkigt att jag inte funnit tid för att skriva en hel del här. Skyller dock mitt icke så aktiva uppdaterande på att jag flyttat hem till Gusum(!) igen, och därför har/har haft fullt upp med det. För att inte tala om förberedelserna inför talarjobbet i torsdags. Men ska försöka skriva lite om allting någon dag snart, för jag är så säker på att alla sitter som på nålar inför vad som komma skall, fniss :3

 

Peace out (h)

Inatt drömde jag att någon tog det sista dasspappret jag har på toan. Det är nämligen så att jag flyttar i helgen, och ransonerar den sista rullen för att den ska räcka hela vägen fram! Så med smärre ångest vaknade jag för att inse att, ”phew, jag slipper använda löv”, det var en bra morgon.

 

För övrigt kommer jag om ett dygn ha genomfört min första ”professionella” föreläsning, jag är smått trött av förberedelserna och skulle helst ha haft ytterligare två dagar på mig, men inte katten har jag någon tidsmaskin inte. Man får se det från den ljusa sidan, jag kommer ju faktiskt ha en högre timlön än majoriteten av alla andra människor här i världen faktiskt någonsin kommer ha, sweet. Och det bästa är, att det här, det här är bara början.

 

Tur att jag inte blev läkare.

Ni kanske har sett filmen ”the perfect storm”, eller i vilket fall hört talas om den? Hur som så gjorde jag i vilket fall just ”the perfect ägg!” till frukost. Jag skojar så klart inte, det gör jag aldrig! Det var ett av min mors titanägg som hon brukar köpa. Det är nämligen så att de skulle kunna vara från titaner istället för kycklingar eftersom de är så stora. Självfallet innehöll det även 2 gulor, som alla mästerliga ägg ska göra! Mm… tänk er det efter en perfekt stekning :3

 

Nu ska jag äta det.

Så! När vi senast slutade, för sådär en jättelänge sedan, hade vår hjälte just nått sin slutliga destination och skulle snart möta juryn för sin dom… eller skulle han? Nu fortsätter sagan, här är Anton Ananaspajen Emanuelsson Awesome Vretander sökte till idol 2010. (del 3 av 2)

 

”Nu måste jag tagga! Snart är det dags” tänkte jag. Men så blev det ju inte. Jag märkte snart att det var ungefär 350 stycken personer som skulle ställa sig inför personerna med makt att förändra vår framtid innan det skulle bli min tur. ”det kanske går snabbt! Snart är det dags” tänkte jag. Men så blev det ju inte. Jag märkte snart att det inte gick snabbt någonstans, de klarade kanske 100personer i timmen lite styvt. ”det kommer nog ta ett tag det här! Får sätta mig ett tag” tänkte jag. Och så blev det. I ungefär tre timmar väntade vi, men det var ganska underhållande dock. Så vad gör det om 100år?!

 

Något jag satt och funderade på där, för tid att fundera hade jag allt, var att människorna runt mig säkert trodde att jag var duktig på att sjunga. Vilket var ganska roligt, för de har ju faktiskt inte en aning om att jag saknar den förmågan! Fnissandes för mig själv begrundade jag detta faktum. Men för att det inte ska bli ett fjärde avsnitt i denna historia på två delar behöver jag vara något mindre deskriptiv, antar jag!

 

Så nu stod jag där! Äntligen. Det jag väntat på hela dagen, det jag köat och väntat på i tio timmar, det jag skulle färdats i bil för i 6, det jag hoppade över en god natts sömn och skjutit upp möten för att kunna delta i. Nu stod jag framför juryn. Men vad an detta!? En rädsla kryper sig på mig, min tunga låser sig? Ska jag drabbas av scenskräck för första gången i mitt liv på denna stora dag, då mitt liv skulle förändras? ”ta dig i kragen pojkvasker!” tänkte jag. Och det gjorde jag. Och ut ur min hals börjar ljuva toner flyta. The ultimate showdown gjorde sitt, helt enkelt. Och för er som inte vet vad det är för låt, det är dags att se den! http://www.youtube.com/watch?v=4WgT9gy4zQA

 

10 sekunder senare:
”Hur gick det där då tycker du?”
”Jag ska vara ärlig mot er, jag satsar inte på en sångkarriär. Det är bara en rolig grej”

”Det var roligt, men inte tillräckligt roligt… det roligaste här är din tröja!”

 

Min tröja vann över min sång. Bittert. Nej! Haha, inte bittert alls! När jag gick ut därifrån och mötte de som stod i kö efter mig, frågade de ”hur gick det?” med ett leende på läpparna och tecknet för seger på fingrarna svarade jag kyligt ”som väntat. Lycka till!” Efter detta åkte vi snart hem, efter en promenad i regnet, och ytterliggare 5 timmar senare fick jag äntligen sova.

 

10 sekunders sång och ett nej, för ungefär 18 timmar av min tid. Det är så man genomför äventyr mina vänner! Och roligt det hade jag.

När vi senast såg vår hjälte var han på väg mot starten av ännu ett storslaget äventyr! Han skulle snart nå sin kusin där allas fokus riktades mot stockholm, och den idoluttagning som där ägde rum! Nu fortsätter sagan, här är Anton Ananaspajen Emanuelsson Awesome Vretander sökte till idol 2010. (del 2 av 2)

 

Väl hos min kusin hoppade vi snart in i bilen och gav oss, den muntra skaran som vi var, iväg mot den kungliga Hufvudstaden och allt vad det innebar! Jag pratade febrilt hela vägen, universum var med andra ord i balans, och vi anlände till Stockholm vid ungefär halv 6 på morgonen. Snabbt som katten tog vi oss till plattan, där droghandel för en gångs skull inte ägde rum, och ställde oss kvickt i kön för att få en så bra plats som möjligt. Oj, sa jag kön? Jag menade ju så klart BLAND ALLA HUNDRATALS MÄNNISKOR SOM REDAN VAR DÄR! Det var då vår väntan tog sin start. Efter ungefär en halvtimme skiljdes även jag och min kusin ifrån resten av vårt sällskap, vi var nu utelämnade åt vårt eget öde!

 

Tiden gick och vi fann underhållning genom att tänka på ett föremål, som den andre sedan skulle gissa sig fram till vad det var för något. Timmarna gick, klockan blev 8, sedan 9, och vi hade snart betat av de flesta föremål som finns mellan himmel och jord. Klockan 10 skulle dörrarna slå upp till det paradis av värme och stolar som vi under den kyliga och tunga väntan byggt upp våra fantasier om. Till råga på allt var jag även vid det här laget nykter, och det som hade verkat som en så god idé enbart ett fåtal timmar tidigare kändes nu inte fullt så tilltalande efter 4 timmar av köande. Men vi höll modet uppe och klockan slog 10!

 

”Yey, nu kommer vi snart in” tänkte jag lyckligt. Nej. Det gjorde vi inte. Det dröjde ytterligare 2 och en halv timme innan vi äntligen fick känna värmen, vi gick in genom portarna och upp för spiraltrappan, med drömmar om allt magiskt vi kunde tänkas finna ovanför denna magiska avsats. Där, där såg vi det äntligen… eller nej… det var visst ännu mer kö :@ tamtamtam, halvtimme till och sedan fick vi slutligen våra registreringspapper! Ännu ett hinder var övervunnet! Och det tog enbart 7 solida timmar av köande! Livet lekte och jag kände hur hoppet tilltog. Jag var nu: deltagare nr42496!

 

Och nu till det extra spännande: det blir en del 3 på detta enastående äventyr! :D för annars blir det WALLOFTEXTOFDEATHANDDESTRUCTION! Och jag måste packa…

I min vardag uppstår det titt som tätt äventyr av olika slag och storlek. I den gångna helgen fick jag chansen att genomföra ett enormt sådant, och som sig bör för en 19åring i slutet av sina tonår, då man bör göra allt sådant man egentligen inte borde, fångade jag stunden och slängde mig ut bland ovisheterna! Det här är berättelsen om hur jag, Anton Ananaspajen Emanuelsson Awesome Vretander, sökte till idol 2010. (del 1 av 2)

 

Fredagen led mot sitt slut och klockan var strax innan 6 på kvällen medans jag satt på pendeltåget på väg mot mitt föräldrahem i Gusum, där drömmar föds. Till det ihärdiga dunkandet från spåren somnade jag snabbt och vaknade åter igen upp när tåget saktade in för slutstationen, norrköping resecentrum. Jag märker då att min bror Alfred konstaterar att det är i norrköping allt händer denna kväll och att jag självfallet inte får missa dessa spännande saker! Ett samtal senare och min mor vet att min hemkomst är uppskjuten till nattbussen, smått besviken accepterar min överseende moder denna nya information och önskar mig lycka till inför kvällen!

 

Förtäringen av alkoholhaltiga drycker tog snart sin början och kvällen förflöt utan tråkigheter och med en hel del intressanta händelser och möten. Runt midnatt fick jag ett samtal från min käre kusin, Jonnyboy Södling, samtalet utspelade sig ungefär såhär:

 

-Vill du följa med till Stockholm? Några kompisar ska söka till idol.
-Sweet, klart jag är på! När åker vi?
-Om tre timmar.

-Okej, syns då!

 

Ett sms senare och min mor fick reda på att jag inte alls kommer hem, det skulle allt dröja lite till. Istället för att hoppa av bussen i gusum, fortsatte jag färden vidare mot valdemarsvik där min kusins lägenhet var nästa hållplats.

 

*Tamtamdam* Spännande fortsättning imorgon, här på ananaspajen!

Har varit relativt upptagen den senaste tiden, därav min ack så tydliga frånvaro. Men räds icke. Internet är nu åter i balans och ännu ett avsnitt av ananaspajen är här!

 

VALBORG! Jag var med Robin och mina övriga glada vänner :3 Jag anser att när detta är konstaterat behöver jag faktiskt inte ens nämna att det var oerhört roligt. Något sammanflätat med detta firande som jag dock tänkt skriva lite om är matbutiken willys! Det var butiken jag, efter mycket fundering, valde att inhandla min frukost dagen efter alla roligheter ute i skogen. När jag kom dit vid en kvart i elva på proletariatets dag fick jag dock ett smärre bakslag! De hade stängt fram till elva på grund av inventering ;OOOO

 

Det var inte bara jag som blivit vilseledd att ta mig dit så ”tidigt” på dagen. Det var en strid ström av besvikna kunder som alla till en början trodde det var dörrarna som gått sönder, teknik är en tramsig sak! Några var till och med väldigt roliga, de tog sin kundvagn och började den ungefär 7 meter långa promenad man då är ifrån dörren. Men istället för att stanna när dörren inte öppnas, så strosade de glatt in med vagnen rakt på dörren. När detta inte fungerade, tog de helt enkelt några decimeter sats och provade ännu en gång! Och en gång till. Alla vet väl att dörrar öppnas om man bankar tillräckligt länge?! Underhållen, det var jag i vilket fall den kvart jag väntade. Sällskap av några vänner fick jag med, trevligt!

 

Väl i kassan då jag betalade min drickyoghurt frågade jag kassörskan hur lång tid det tar att inventera alla varor. Det visade sig att de hållit på sedan 6 på morgonen! Tänka sig, inte världens roligaste sysselsättning kan jag känna. För att bedriva ytterligare forskning inom ämnet frågade jag igår även kassörskan på willys i ikanohuset, vid ikea ni vet, hur lång tid det tar för dem att inventera sin fina butik. Det visade sig, hör och häpna, att det tar dem ungefär 9timmar! Jag inser nu att det finns väldigt mycket om matbutiker jag inte känner till.

 

Sedan har jag skrivit en tenta också! I söndags satt jag och min fina vän Arvid faltiskt ända till halv 12 på natten och plitade. Tänk vilket altruistiskt beteende gentemot resterande medlemmar av gruppen. Sedan åkte jag hem och sov en smula för att därefter stiga upp vid 6 och direkt köra igång med arbetet igen! Detta kan ju låta smått påfrestande kan man kanske tycka, men inte då! Ibland kollade vi nämligen på världens bästa minihest också.

 

http://www.youtube.com/watch?v=DhoKDbY-L-w