ananaspajen

Såhär års är det curling som gäller för fulla muggar! Eller, såhär i os-tider kanske är ett mer korrekt konstaterande. Curling är hur som den ultimata sporten. Här kommer en kort lista på varför det är så! Hmm… ska bara hitta på ett namn åt listan bara. Den får heta:

 

Curling – en säker väg till evig ära och berömelse

 

• Curling har spänningsmomment (CURLACURLACURLA)
• Det är en sådär intelligent sport, som schack
• Allting kommer slutgiltigen ner till att städa 
• Drattans… nu fastnade en bit äppleskal mellan mina tänder : (
• Man kan skämta om att ”jag har curlingföräldrar”
• Det är nog den enda sporten där man får vara på isen iförd skor
• Som deltagare får man konstant skrika ”HUTHUTHUUUUTTT” 
• Det är ett småmysig turbaserat deltagande

• Världens roligaste kommentatorer

 

Detta var så klart bara ett urval av de anledningar som gör curling till min favoritsport just nu, fastän jag faktiskt aldrig prövat att spela det.

 

För övrigt är jag nu nästan helt klart tentan som ska vara inlämnad på fredag, det känns väldigt fint! Blir att fira det imorgon genom att åka till äventyrsbadet här i linköping, det blir blött :3

I helgen kom jag till en fruktansvärd insikt. Denna mörka och smått skräckinjagande vinter har jag blivit utsatt för mordförsök. Detta var dock inte ett av de så vanliga springframochslånågonsåmycketdukansåfortsommöjligt-mordförsöken som man ser så ofta här in the getto of Skäggetorp. Det jag blivit offer för är något oerhört mycket mer lömskt och genomtänkt. Denna försåtliga människa har haft en slug plan, vilken hon satte igång med redan i höstas.

 

Tro det eller ej, men min mor har försökt påskynda min död i flera månader! Hennes illmariga plan har varit av ett riktigt särpräglat slag. I början av vintern, eller kanske snarare i slutet av hösten, då mörkret började sänka sig allt tidigare över dessa mer nordliga delar av det oregelbundna klot vi kallar vår planet, kom hon till mig med vad jag trodde var en gåva av kärlek, tillit och omsorg. Hon gav mig en reflex med invändningen ”du måste synas anton, du blir ju jättelätt påkörd ifall du inte använder reflex i nattens mörker”. Jag tog emot hennes allmosa med ett litet leende på läpparna över turen jag haft då jag föddes in i en familj så fylld av omtanke. Men ack så jag bedrog mig. Ty i fredags, då jag var ute och strosade, upptäckte jag till min förvåning att det var något som inte stod helt rätt till gällande denna reflex. I maj förra året gick bästföre-datumet ut på den! Min mor har försökt få mig att bli dödad, eller i vilket fall en grönsak genom förlamning, med hjälp av en utgången reflex. Jag har aldrig uppskattat min existensen mer än i denna stund, turen har stått mig bi och jag är i livet.

 

Det finns ingen måtta på kvinnlig slughet! :@:@:@:@

Tanken var ju självfallet att jag skulle slängt upp en bild för sisådär exakt en vecka sedan, på ananspajens 1års dag! Detta skedde dock inte på grund av en tidsbrist av kanske aldrig tidigare skådat slag. Denna arla söndagsmorgon är dock inte fallet det samma och jag har ungefär all tid i världen till mitt förfogande! Men för att inte inlägget ska bli såhär ordinärt och vardagligt så har jag bjudit in, vad vi kan kalla, en gästbloggare! Jag ger er alla, CORNELIA!

Lägg upp bilden!

Jahopp… Det här var nog sista gången jag bjuder in någon för att blogga… Hon satt i säkert en halvtimme och det enda som kom ut var den där halvtaskiga meningen :’) alla föddes inte till att kunna skapa kreativa texter antar jag. Det blir nog så att jag härmed sköter allt skrivande på egen hand ;O

Som utlovat, Ananaspajen.blogg.se:s första bild! 

Man kan ju tro att jag hade wolverine på besök, och inte en till synes snel hest-tjej…

Fredag är det idag, som nog de flesta inte undgått att lägga märke till. Det innebär att en helg står framför oss och vad jag vet har de flesta sportlov nästa vecka, kul för er! :@ nejmen, jag ska skriva tenta nästa vecka, det blir iaf nästan lika roligt.

 

Hur som så ska jag denna helgen röra mig mot mina hemtrakter, och skogen som det innebär. Väl där kommer det nog ske massa intressant, jag ska bland annat ge min bror hans present! En vajjer liten sak jag köpt till honom… tills vidare är det faktiskt en hemlis vad den innehåller :3 Den största utmaningen de kommande dagarna kommer dock förmodligen bli mitt, vad som kommer vara, tappra försök till att överleva när jag kanske ska rida… Att det är världens största ponny kanske ska sätta mig på bör även det tilläggas! Jag går nu förmodligen en allt för tidig död till mötes.

 

Hojhoj! 

Tänk vad sugen jag just blev på att blogga! Eller snarare på att skriva något kreativt och underhållande kanske? Vilket av dem är ganska oviktigt, för jag lär misslyckas ganska fatalt vad jag än tar mig för i denna stund, men det gör inget för vi har alla våra anledningar till att vara glada hur som. Låt mig istället berätta om mitt senaste miniprojekt i det liv jag kallar livet.

 

Jag ska nästintill bannlysa ett ord från mitt annars helt okej vokabulär :D Ordet ”inte” ska jag försöka använda i så liten mån som möjligt. Hur kommer det sig att jag helt plötsligt börjat ogilla ett annars helt okej och ovulgärt ord bara sådär kan man sannerligen fråga sig i denna situation. Tro det eller ej men det finns faktiskt ganska många olika anledningar till varför ordet ”inte” bör vara begränsat i bruk. Dels handlar det om en sak som kan kallas ”suggestion” och innebär ungefär att det jag säger skapar en bild i huvudet på den som lyssnar. Alltså, säger jag ”Grönsaker är inte anledningen till att jag har ett rivsår på armen” så kommer ni få en bild i huvudet där grönsaker faktiskt är anledningen till såret, för att sedan kunna inse att det INTE är så verkligheten är beskaffad. Detta kommer påverka era fortsatta tankebanor inom ämnet och att grönsaker kanske har något med det att göra, trotts att det egentligen var en galen katt som anföll mig. För att ge ett tydligare exempel på varför man ofta bör undvika ordet i fråga, ”ställ inte kaffemuggen på mina papper”. Kortfattat kan jag genom att tala på rätt sätt med andra ord påverka tankekedjor hos andra :3

 

Sedan bidrar även bojkott av ordet ”inte” till ett mer varierat och genomtänk språkbruk. Och vem vill inte ha ett varierat och genomtänkt språkbruk?! Tänk såhär, varje gång du säger ”inte” (vilket faktiskt är ganska ofta) så är tanken att du ska omformulera och få meningen att fungera ändå. Detta kan vara en ganska svår uppgift till och från kan jag intyga! Den kanske största anledningen till varför jag ska underhålla mig smått med det här är dock utmaningen, det kan bli roligt, och det faktum att det nog kan bli ett mycket mer positivt sätt att tala på.

 

Heeeej, det är såhär man skriver nästan en hel a4 om något som ingen skulle ge 50öre för att läsa :D sweet…

Jag borstar tänderna! Mestadels inte för att det är roligt, dock lite därför. Tänk att ha obsessive compulsive disorder (det när man måste göra samma sak 100-tals gånger på raken) med att borsta tänderna! Vad lite hål man skulle få :3 Jag borstar heller inte mestadels tänderna för att det ligger 3kilo makaroner i min hall och skräpar, vilket de sysselsatt sig med i några dagar nu. Sannerligen borstar jag inte tänderna för att det är vinter-os, vilket innebär att jag faktiskt använder den tv som annars är ledsen över att vara avstängd hela tiden. Framför allt borstar jag inte tänderna för att jag nu kommit igång med den examinerande uppgiften jag ska skriva om aspergers syndrom de kommande 2 veckorna! Nej, jag borstar helt enkelt tänderna för att jag snart får besök och av den enkla anledningen att jag just åt en chokladpralin (oerhört underhållande ord det där :D)

 

Diska ska jag allt göra också.

För 173 inlägg, 79 sidor i word-dokumentet och 38 439 ord sedan började jag med en aktivitet som vissa av er följt sedan dess ursprung. För ett år sedan föddes ananaspajen! Hipp hurra för här kommer bumbibjörnarna! Och likt dem dundrar jag fram genom sagorna som utgör mitt liv. Denna dag har dock varit en av de mest vajjra (och för första gången är detta ord för svagt för att uttrycka vad jag vill ha sagt) av de äventyr jag förtäljt om. Jag hoppas att ni alla har haft en lika fin dag som mig, men att ni luktar betydligt mindre hest än vad jag gör ;O

 

Ananaspajen keeps on popn’!

Idag fick jag mitt straff för de allvarliga brott jag begått den senaste tiden. Jag har hela mitt liv varit en laglydig yngling, men det är faktiskt lättare än vad man kan tro att hamna på sidospår här i livet. För några helger sedan träffade jag nämligen en person som fick mig att fundera på, och slutligen även ta del av en brottslig bana. Jag är inte stolt över det och inte heller finner jag mig själv häftig, men jag tänker inte förneka vad jag gjort, jag ångrar ingenting. Jag hoppas att ingen förskjuter mig, jag har ju nu tagit mitt straff. Idag fick jag böter, för att åka buss utan giltig biljett.

 

Detta är dock inget jag grämer mig över, det har nämligen gett mig en viss självinsikt angående vart jag befinner mig i ett av mina första personlighetsutvecklande projekt jag drog igång för snart två år sedan. Jag tänker dock inte nämna exakt vad denna gick ut på, men jag tvivlar inte en sekund på att ni med lite deduktiv förmåga kan luska ut det, för här följer en lista på hur jag resonerade när jag fick dessa böter på mitt samvete.

 

Bra saker:
• 2 väldigt intressanta securitas-vakter
• Jag kommer i fortsättningen cykla/gå istället för att förslappa mig på en buss
• Hur jag reagerar i en stressad situation
• Det faktum att jag fann hela situationen underhållande
• Jag lärde mig en hel massa av vakterna, då jag stod och pratade med dem ett tag när jag väntade på nästa buss jag skulle åka med.  
• En mycket mer intressant bussresa än om jag inte fått böter
• Självinsikten jag nämnde tidigare
• En god erfarenhet
• Vetskapen om att min EQ är relativt hög
• En moralisk tillrättavisning
• En spännande historia att berätta
• Möjligheten att skriva detta vajjra inlägg

• Osvosv.

 

Inte så bra saker:
• 600 kronor minus på kontot (blir kanske inga nya skor :D)

 

 

Alla med helt okej matematiska kunskaper inser nu att jag finner hela denna händelse vara en ganska givande sak, in karmas FACE!

Här sitter jag helt oskyldig framför min dator, minding my own business så att säga. Har inte gjort en fluga förnär och snurrar lite lojt på min stråhatt. Men så, från ingenstans, kommer orättvisan och slår mig i bakhuvudet. Jag drabbades av ett starkt sug efter isterband. Till min förskräckelse inser jag nu att det var oerhört länge sedan jag förtärde en av dessa välsmakande korvar! Inte bra. Det intressanta i sammanhanget är dock att mina föräldrar har 2 paket (totalt 4korvar om jag inte minns fel) hemma i Gusum. Där har de varit belägna de senaste gångerna jag varit och hälsat på och varje gång har jag försökt att ragga med mig ett paket till Linköping. Av någon outgrundlig anledning är dock dessa isterband oturligt nog de enda matföremål jag aldrig får ta med mig! Oerhört bittert. Min charm biter tydligen inte alltid på de människor med stenhjärtan som är mina föräldrar… ”vi kan äta dem när du är här hemma, det är ju mycket trevligare så vi kan prata med dig”, vad är detta för trams? Älskar de mig inte?

 

Och har tillsi börjat hata internet eller?! 

Denna helg har jag hittills mestadels låtit barnet inom mig agera. Jag har fyllt dagarna med att sova på maten och nätterna med snörelaterade aktiviteter. Låt mig utveckla.

 

Det minnesvärda för mig de senaste dagarna började i torsdagskväll då jag fick besök. Som den spontana människa jag nästan är gick vi ut på obestämda nattliga äventyr i det snöklädda betonglandskap som för stunden är Skäggetorp. Endast ödet visste vart våra livsfyllda fötter skulle styra oss. Första anhalten visade sig bli ett gigantiskt snömassiv, flera meter högt! Alla av er kanske inte är medvetna om detta, men det råkar vara så att jag är kungen av konversationer. Låt oss säga som såhär att efter strapatserna vilka ägde rum ovanpå denna snöhöjd så är jag nu även kungen av kullen.

 

I våra tygskor, som vid det här laget bestod mer av is än tyg, promenerade vi vidare… Tills en uppenbarelse damp ned i mitt medvetande likt en citrusfrukt vilken just lossnat från sitt träd. Hela denna vinter har jag lite slött skrivit ”fisk” på alla plana ytor av snö jag stått och väntat bredvid. Nu helt plötsligt insåg jag att vi stod bredvid en ganska stor gräsmatta vilken hade ett helt orört lager av snö ovanpå sig. Jag hade nu en möjlighet att ta min besatthet till en helt ny nivå. Med ett jättesprång befann jag mig nu någon meter in på gräsmattan och började pulsa fram ett ungefär 10 meters ”f” i snön. Min trogne vapendragare var inte sen att följa mitt exempel och tog ett smått mästerligt skutt vilket resulterade i början av bokstaven ”i”. För att inte dra ut på det här allt för mycket, kan jag bara konstatera att man från mitt balkongfönster kan se ordet ”fisk” med stora bokstäver, och att jag sett randommänniskor stå och beundra denna smått magiska skapelse i efterhand.

 

På grund av trötthet från min sida, kommer jag nu göra en snabb sammanfattning av den stora regression jag genomförde natten mellan fredag och lördag. Sällskap vilka bejakar barnet inom sig, Valdemarsviks djupa urskog, mörkt som natten (det var natt), pulka, en enorm backe i form av grusväg, snö, det snyggaste och största flyg jag någonsin byggt, luftkonster som förvånat röde baronen, blåmärken och trasiga armbågar som skulle imponerat Survival-Oskar och en känsla av att vara tillfreds med tillvaron. Det var en underbar natt med flashbacks från barndomen.

 

Snel hest :3  

Har vi inte alla problem med att värma vår mjölk på ett smidigt och ofarligt sätt? Självfallet har vi det. Varm mjölk ses av många som en av de saker i köket vilken man bör visa störst respekt, och i vissa extremfall till och med rädsla, inför. Jag skulle vilja påstå att denna inställning i de flesta fall är mycket hälsosam, det vore otvivelaktligen farligt att underskatta den kraft i världen som är varm mjölk. Jag har dock under senare tid iakttagit en stor ovetskap angående detta fenomen. Av den anledningen ska jag nu sammanställa en liten lista med temat varm mjölk, jag väljer att kalla den:

 

”Varm mjölk or die, Mother Fu*ker!”

 

• Mjölk har en kokpunkt på ca 100 grader Celsius, det är dock mycket mer förrädiskt än vatten. Där av det gamla ordspråket ”vatten kokar vid 100 grader, mjölk när man vänder ryggen till”
• Varm mjölk luktar popcorn.
• Anledningen till att mjölk under uppvärmning expanderar så mycket är att den innehåller en stor mängd varierade gaser. Dessa vill lämna den varma mjölken och tar då större plats. 
• Undvik överkokning genom att lyfta bort kastrullen strax innan kokning, gaserna kommer då snart att försvinna och mjölken kommer efter detta koka lugnt och fridfullt. (källa: min nya favoritsida, http://www.draknet.nu/Gilbert_forklarar/Svar/matnyttiga_molekyler/mjolk_som_kokar.html)
• Varm mjölk fungerar ypperligt till att göra oboy eller mannagrynsgröt med!

 

pop n’ roll!